På Mariaskolan arbetar vi efter en pedagogisk modell som leder till att eleverna kan fokusera fullt ut på ett ämne och arbetsområde i taget. De behöver inte prioritera bort utan ges tid och förutsättningar att kunna göra sitt allra bästa. Modellen har visat sig medföra flera positiva bieffekter.

Till dig som är elev eller förälder

• Upplever du att det är för många prov och inlämningsuppgifter att hålla reda på?
• Önskar du att det inte fanns så många olika skolämnen på schemat varje vecka?
• Tycker du det är onödigt med håltimmar som leder till långa skoldagar?
• Tar vissa lektioner slut när man precis har kommit igång?
• Känns det ibland som att man måste prioritera bort vissa skolämnen för att lyckas med andra?

I så fall kanske du kan tipsa lärarna på din skola om Fokusmodellen, som vi utvecklat här på Mariaskolan. Kontakt: rektor@mariaskolan.se

Det vi har gjort är i själva verket väldigt enkelt. Vi har samlat ihop alla slöjdtimmar till två slöjdveckor varje termin. Likaså har vi samlat ihop alla NO-timmar och fördelat dem på fyra till fem NO-veckor. En annan vecka får bild vara i fokus. På motsvarande sätt turas även SO, bild, musik och hemkunskap om att vara i fokus.

Skolämnena matematik, svenska, engelska, språk och idrott tycker vi behöver finnas på schemat varje dag, eller åtminstone några timmar varje vecka. Dessa ämnen rullar på under förmiddagarna. Alla andra ämnen tycker vi passar alldeles utmärkt att schemalägga enligt Fokusmodellen på eftermiddagarna, då det står FOKUS på schemat.

Eftersom vissa områden inom svenska med fördel läses under längre sammanhängande lektioner (t ex när man ska vara författare eller förkovra sig i en bok), har vi samlat ihop en del av svenskatimmarna så att vi även kan ha svenska i fokus. Av praktiska skäl har vi gjort likadant med idrott. Minst en vecka per termin har vi därför idrottsveckor, med 3 timmar idrott varje eftermiddag.

Här kan ni själva se hur ett schema ser ut hos oss. (Just nu har vi inget schema för åk 8 och 9, men de har lika långa dagar som åk 7. Alltså slutar alla i åk 4-9 klockan 14:30.)

För att anknyta till de ovan ställda frågorna, ser vi på Mariaskolan att Fokusmodellen bland annat kan ge dessa positiva effekter:

• Man behöver bara tänka på ett prov i taget, nämligen det som kommer på fredag när innestående fokusvecka ska avslutas. Nästa veckas prov behöver man ännu inte bekymra sig för. Det arbetsområdet påbörjar vi först på måndag, och kommer att arbeta med 3 timmar varje eftermiddag.
• Man har max sju skolämnen igång samtidigt.
• Schemat kan enkelt komprimeras så att man får kortare skoldagar och dessutom kan sluta samma tid varje dag (t ex 14:30).
• Man förlorar inte så mycket tid på att komma igång och avsluta, utan hinner jobba på.
• Man kan fokusera fullt ut på ett skolämne i taget. Man behöver inte prioritera bort något utan får tid att göra sitt allra bästa.

Till dig som är lärare eller skolledare

Här följer en mer utförlig beskrivning av Fokusmodellen där vi, ur lärarens och skolledarens perspektiv, särskilt vill lyfta fram hur den löser tre vanligt förekommande problem.

Problem 1: Hög ambitionsnivå + Många ämnen -> Stress eller misslyckande

Om man har arbetat en längre tid i grundskolan har man förmodligen upplevt att det kan vara vårt att höja ambitionsnivån hos eleverna inom sina ämnen. De redan ambitiösa eleverna blir väldigt stressade, medan andra elever kan bli helt uppgivna. De har helt enkelt för många ämnen på en gång som de vill lyckas i. Samtidigt som eleverna oroar sig för NO-provet nästa dag, bär de på en oro inför SO-provet nästa vecka. Kanske har de också inlämningsuppgifter i ett tredje ämne. Eleverna konstaterar uppgivet att de måste prioritera bort vissa ämnen. De ber om ursäkt för att de inte kunde göra bra ifrån sig. Ofta väljer de av strategiska skäl bort de ämnen inom vilka de upplever att det ändå är svårt att höja sitt betyg. Risken är att man som lärare känner sig nödgade att sänka ambitionsnivån för att eleverna ska må bra. En sådan inställning till undervisningen är förstås inte inspirerande för någon.

Vi vill skapa en skola där alla elever klarar av att höja sin ambitionsnivå i alla ämnen, genom att låta dem rikta hela sitt fokus på ett mindre antal ämnen åt gången. Till exempel: En vecka är det NO som gäller, eller mer specifikt området “Växter”. Eleven ska känna att detta är det viktigaste och mest intressanta just nu, och de behöver inte bekymra sig för vad de måste kunna om området “Första världskriget” nästa vecka, för de har inte ens börjat arbeta med det området ännu. De kan satsa fullt på det som gäller just nu.

Egentligen är ju inte detta något unikt och revolutionerande, eftersom det är så det fungerar när man läser universitetskurser. Studenter skulle troligtvis inte må bra om de läste tio olika kurser parallellt.

Problem 2: Ineffektivt med utdragen undervisning

Ett annat problem är detta med elevers (eller människors i allmänhet) brist på planering och framförhållning. Få elever bryr sig ens om att plugga inför ett prov som kommer först om två veckor. Det finns också ett tydligt samband mellan hur uppmärksamt elever lyssnar till genomgångar och hur kort tid som återstår till examinationstillfället. Första veckan: “Det är lång tid kvar. Vi ska jobba med detta i flera veckor.” Dagen innan provet: “Panik!”

En annan faktor som bidrar till ineffektiviteten hos sådan utdragen undervisning som sker enligt den vanliga modellen är att det hinner gå för lång tid mellan lektionerna, vilket också är anledningen till att man måste börja varje lektion med att repetera föregående lektion och dessutom avsluta området med en eller flera sammanfattande lektioner då allt repeteras inför provet, och eleverna äntligen är motiverade att lyssna.

En tredje faktor, som särskilt gäller praktiska ämnen, är att det varje lektion går mycket tid till spillo med att plocka fram och städa undan. Därför är längre sammanhängande lektionspass något som slöjdlärare och bildlärare särskilt drömmer om.

I Fokusmodellen har man längre sammanhängande lektionspass (hela eftermiddagen, med några kortare raster) där materialet inte behöver plockas undan lika ofta, eller det teoretiska innehållet inte hinner glömmas bort lika lätt.

Det bör tilläggas att matematik, idrott, svenska, engelska och språk läses under förmiddagarna, eftersom dessa ämnen är sådana som helst bör återkomma dagligen då färdigheter tränas upp.

Problem 3: Den berättande, instruerande och visande läraren behöver mer (sammanhängande) planeringstid

Lärare måste ofta tillgripa grupparbeten och individuella inlämningsuppgifter, eftersom de inte har tid med den mycket längre förberedelse som krävs för att planera innehållsrika lektioner och presentationer. Det är därför man vid schemaläggning eftersträvar att samla lektionerna så att lärarna får mer sammanhängande tid för planering. Det är dock lättare sagt än gjort, och det blir sällan några längre luckor mellan lärarnas lektioner. Långa luckor är just vad som behövs för den här typen av kreativt arbete.

Med Fokusmodellen skapar man flera sådana långa luckor åt lärarna under de veckor då deras ämne inte är i fokus. Till exempel kan en SO-lärare efter en vecka med extra många lektioner, få en eller flera veckor med extra mycket sammanhängande tid för planering. Detta avser förstås att öka kvaliteten i undervisningen, och samtidigt öka möjligheten till efterarbete och utvärdering. Genom att spara allt material, med utvärderingar av hur det gått, blir det förstås betydligt enklare att genomföra nästa gång. Man kan ständigt bygga vidare på planeringen och förbättra den. Detta är annars svårt för lärare att praktisera fullt ut, eftersom utvärderingar sällan hinns med på grund av att nästa arbetsområde måste startas upp redan nästa lektion.

Ytterligare fördelar

Vi har sett ytterligare positiva bieffekter med denna modell. Vi väljer här att bara nämna dem kort utan ingående förklaring:

• Eleverna får lättare att se helheten i det ämne som studeras.
• Färre håltimmar leder till kortare skoldagar för eleverna.
• Det går lätt att lägga schemat så att eleverna i respektive årskurs alltid slutar skoldagen samma tid, vilket ger goda förutsättningar för en bra fritidsverksamhet.
• Modellen leder också till ett schema där lärarna får utrymme att mötas och samplanera i slutet av dagen.
• Samarbetet kring olika ämnen ökar det kollegiala lärandet, som annars har visat sig vara svårt att få till i praktiken då alla lärare blir upptagna med sitt eget. Dessutom ökar trivseln och arbetsglädjen.
• Eleverna får se att lärarna samarbetar, vilket stärker deras intresse och känsla av att det är ett viktigt ämne.
• Gemenskapen mellan årskurserna stärks när hela skolan arbetar med samma ämne (än om det sker på olika nivåer så kan oftast vissa saker göras gemensamt).
• Det blir lättare att genomföra studiebesök, och när vi bjuder in någon kan hela skolan lättare få del av det.
• Varje moment får ett tydligt avslut genom examination på fredagar. Resultat kan skickas hem direkt och på så vis engageras vårdnadshavare.
• Ju mer eleverna kan fokusera på ett område, desto mer förstärks deras engagemang och känsla av att ”detta är det mest intressanta som finns just nu”.